Livets Bok I - Inledning - 2 Kapitlet: Den Gudomliga Skaparprincipen
Symbol Nr 1. Jordklotets kosmiska Strålglans
Stycke 33 - 49 Svar:
- Den Gudomliga skapelseprincipen.
- Den Gudomliga skapelseprincipen är till sin natur evig. Den utgör inte ett resultat av föregående tänkande, därför är den namnlös i sin högsta analys, men kan identifieras som huvudfaktorn i X2.
- A) Att man kan överblicka ett så stort kosmiskt horisontområde, att principen kan iakttas i sin helhet, dvs med sina yttersta konsekvenser.
B) Utvecklingsspiral.
C) Alla världsalltets ledande, kosmiska realiteter eller principer kommer till likformig manifestation.
D) De förhåller sig som absoluta kontraster till varandra. Därigenom kommer de levande väsendenas upplevelse av livet inom vardera av de två hälfterna av en spiral att forma sig ytterst kontrastmässigt.
- Den mörka utstrålningen har till uppgift att utveckla individens begär eller kärlek till materien. Därmed knyts individen mer och mer till de skapade tingen och invecklas i materia. Där invecklingen i materien kulminerar upplever individen den högsta förnimmelsen av sitt jags isolering från de andra levande väsendena i tillvaron. Härigenom etableras en förnyelse av jagkänslan. Koncentrationen på materien istället för på medväsendena gör att de levande väsendena framträder med förtätade, materiefyllda kroppar och med en mot kulmination stigande egenkärlek.
- Varje form av upplevelse betingas av en föregående upplevelse av dess kontrast eller motsats.
- Den ljusa utstrålningen har till uppgift att stimulera individens intresse för eller kärlek till de övriga levande väsendena i tillvaron. Därigenom blir materien underordnad och medväsendena allt. Kulminationen härav är identisk med en känsla som låter individen uppleva sig själv som "ett med Fadern". Den ljusa utstrålningens hundraprocentiga yttringssätt är "allkärleken".
- Som en ljus och en mörk utstrålning. Dessa två skapar tillsammans ett utvecklingsavsnitt inom vilket det levande väsendets upplevelse av livet i lika mån kommer att kulminera i mörker och ljus.
- Som en evig vandring genom utvecklingsspiralens mörka resp. ljusa zoner. De levande väsendenas eviga tillvaro är liktydig med en växande upplevelse av allt högre sfärer av kosmiskt medvetande. Ett vidgat skådande av ljusare och lyckligare illvaroplan i Guds eviga rike.
- Jordmänniskan har nått in i den hälft av spiralen där den ljusa utstrålningen börjar utveckla sig.
- A) Världsåterlösaren har genom egen upplevelse tillägnat sig en så vidsträckt överblick över livet och dess lagar, att han är i stånd att skapa den moral och idealism, på vilken mänsklighetens kultur kan byggas.
B) En världsåterlösare igenkänns på att hans mission alltid resulterar i att ett samhälle anammar en ny och fullkomligare andlig kultur.
- Den nu bestående världsmoralen.
- Att inplantera såväl den mörka som den ljusa utstrålningen i det mänskliga medvetandet,
- Verkningarna av den mörka utstrålningen ingår redan i jordmänniskans medvetande som naturliga anlag.
- De är i kontakt med den ljusa utstrålningen i samma mån som de i sin visdom förkunnat renodlad kärlek.
- Denna avgudadyrkan blir till ett "hinder" för den vidare utvecklingen mot dyrkandet av den verklige Guden.
- Svar enligt symbolförklaring
