Livets Bok I - Inledning - 4 Kapitlet: Ett internationellt världsrike under skapande
Stycke 80 - 93 Svar:
- a) Envar är sig själv närmast.
b) I djurriket existerar ingen annan skyddsprincip, följaktligen ligger det i djurets självbevarelsedrift att eftersträva styrkan, dvs makten.
- Adam och Eva var våra stamfäder, vilket vill saga det "riktiga" djuret, som lever i enlighet med sin instinkt: Envar är sig själv närmast.
Edens lustgård symboliserar djurriket. Djuret utvecklar sig - i kraft av eviga logar - och kommer så småningom in under påverkningen från skapelseprincipens ljusa utstrålning, som till sin natur utgör en diametral motsättning till djurrikets livslagar. Därigenom uppstår en konflikt. Nakenheten symboliserar således upptäckten av ett nytt rikes livslagar, vilka får djurrikets livslagar att framträda som "syndiga".
Syndafallet kan identifieras som de samlade yttringarna av de från djurriket nedärvda tendenserna, som kontrasterar mot de gryende mänskliga tendenserna.
Förbannelsen symboliserar det verkliga lidandet som uppstod då djuret, eller den gryende människan, började mista förutsättningarna för att befordra eller uppfylla djurrikets Iivsbetingslser.
Fiendskapen mellan ormens säd och kvinnans säd motsvarar kampen mellan det djuriska och det mänskliga. Denna kamp kan inte undgå att medföra lidande för individen.
Att mannen skall äta sitt bröd i sitt anletes svett avser de tillstånd den jordiska människan nu upplever i form av rikedom, lyx, armod, nöd, hat, förbrytelser, strejker, lockouter, revolutioner, krig, lemlästning mm samt sexuella abnormiteter, olyckliga äktenskap, ansvarslöshet och otrohet. Syndafallet utgör i sin djupaste analys det samma som ätandet av kunskapens träd på gott och ont. Att följa de djuriska livsprinciperna blev den förbjudna frukten i och med påverkan från skapelseprincipens ljusa utstrålning började. Den ljusa utstrålningen från den gudomliga skapelseprincipen symboliseras med den Gudomlige Faderns röst.
Utdrivningen är ingen utdrivning i egentlig mening, utan den på basis av individens erfarenhetsbildning uppkomna mättnaden och den därav följande avskyn för djurrikets livsformer, samt en efter denna mättnad följande ny hunger eller längtan efter kontrasten till djurriket, vilket måste bli det riktiga människoriket. Förvandlingen från djur till människa sker således i enlighet med individens egna önskan och fria vilja.
- Smärtan är den farosignal som anger att individen avviker från den naturliga vägen.
- Det medförde att livet började betyda mer än bara självbevarelsesdrift. Ett intresse för medväsendenas rätt till livet började uppstå. Så småningom blev detta intresse en faktor som individerna kunde sluta sig samman kring. Det blev till religion och moral.
- Martinus anser, att ingen enda av dem kan uppfylla de villkor, som är absolut nödvändiga för en religion, som skall vara en specialreligion för hela världen, dvs för den jordiska mänskligheten i sin helhet.
- Den realitet som skall förmå samala hela jordmänsklighetens intresse måste vara absolut ensartad för alla människor, vare sig de tillhör de vita eller färgade raserna, är natur- eller kulturmänniskor. Den måste visa varje tings berättigade plats i den gudomliga världsplanen och därigenom göra allt förståeligt och alla förståeliga. En sådan religion måste vara av universell natur. Den får inte endast vara en föreställning av sanningen. Den måste vara sanningen själv. Den måste vara analysen av ett faktum som har sin rot i jordmänsklighetens dagliga och verkliga erfarenheter. Den andliga realitet, som skall göra alla folkslag till en hjord eller enhet, kan alltså inte utgöras av en tro på, utan måste vara en upplevelse av själva Gudomen. Endast i denna upplevelse ligger hela visdomen, lyckan och harmonin.
- Den eviga sanningen eller livets absoluta analys är densamma över hela universum, likartad för alla, oberoende av deras föreställningar eller förmodanden om den, oavsett om de känner den eller ej. Det är denna eviga och oföränderliga analys av sanningen, detta facit är livets samlade manifestation, rörelse och vibration, som alla jordmänniskor, alla folkslag måste undervisas i och lära sig acceptera.
- En normal handling har ett bestämt syfte med sin utlösning, en onormal handling är ändamålslös eller utan syfte.
- Om denna analys avslöjar vibrationer, rörelser eller manifestationer i tillvaron, som är helt planlösa eller ändamålslösa och därigenom i motsvarande grad visar på planlösa områden i tillvaron, är detta endast tecken på att den inte är identisk med den verkliga eller absoluta analysen av tillvaron.
- a) Huvudinnehållet i den nya världsimpulsen utgör uppenbarandet- av en absolut sann kunskap om tillvaron, vilken avslöjar allt som absolut ändamålsenligt. Där arbetar varje enstaka realitet fullständigt samman i kontakt med de övriga realiteterna i universum och skapar därmed ett samspel i harmoni med högsta förnuft eller intelligens. Livet eller tillvaron visar sig för oss som en gudomlig, intelligensmässig världsplan, vilken avslöjar varje detalj, mikrokosmisk såväl som makrokosmisk, det sk "onda" såväl som det sk "goda" som varande i fullkomligaste överensstämmelse med begreppet "allt är mycket gott". En kunskap som visar oss tillvaron på detta sätt kan aldrig någonsin förändras, utan utgör ett evigt, orubbligt facit för alla livets vibrationer, rörelser och företeelser. Den är den högsta förklaringen, som överhuvud taget ges på den eviga sanningen. Den är analysen av själva fakta vid avslöjandet av tillvarons mysterium. Den är det absoluta vetandet om världsalltets Gudomen och de levande väsendena.
b) Ett enande av alla folkslag - världes förenade stater.
c) Att alla världens folk fått uppleva samma eller besläktade erfarenheter.
- Radio, telegraf, telefon, världspress, internationella förbund och föreningar, handelskompanier, resebyråer osv, vilka alla bidrar till en snabbt tilltagande förening av alla länder och folk, ett internationellt världsrike under vardande.
