Livets Bok III - Kosmisk Kemi - 11 Kapitlet: Tankeklimat Symbol Nr 11. Livsmysteriets Lösning
Stycke 742 - 750 Svar:
- Ja, om väsendena inte hade existerat förr kunde de med största lätthet ha fötts in på de högsta stegen. Men fakta visar ju, att alla väsendena inte föds in på de högsta stegen. Just därför att väsendena har levt förr och har högst olika erfarenheter och därmed olika talanger, föds de in på olika steg.
- Den allsmäktiga Gudomen skulle då inblåsa livet i oss utan någon som helst annan regel för det liv och det öde, han ger var och en, än tillfällighet och planlöshet. Djävulen försöker fresta oss till företeelser, som kan resultera i ett evigt helvete, men här kan vi dock med tur sätta vår vilja emot och segra. Men det skulle ju vara helt uteslutet inför den allsmäktige.
- Mättelsen av barbarismens primitiva livsmetoder resulterar i en hunger efter humanism. Denna mättelse av mörkret och den härav spirande längtan efter ljuset utgör förutsättningen för att kristendomens ideal ska kunna vinna insteg i människornas medvetanden.
- Då intelligensen började bli inställd på religionens problem slog den större eller mindre revor i trosanhängarnas mer eller mindre felaktiga och tafatta känsloinställning. De stora religiösa faciterna blev mer och mer åtskiljelsepunkter i stället för samlingspunkter.
- De kyrkliga auktoriteterna står utan det logiska mellanled, som förbinder de stora religiösa facitema med verkligheten. Ett evigt liv efter döden kan inte rättfärdiggöra väsendenas nuvarande oförtjänta lidanden, liksom ett evigt liv inte är något, som kan uppstå.
- Att kräva, att ett oskyldigt individ ska offras, så att de skyldiga kan gå fria, är ett krav, som inte kan vara en vanlig jordmänniska värdigt. Det påminner om hedendomens eller forntidens barbari.
- Bristen på intellektuell utredning och den därav följande förståelsen av trosobjektets förbindelse med upplevelsen av det dagliga livet.
- Ödet ses i ett evighetssammanhang, där reinkarnationsprincipen utgör lösningen på det levande väsendets personliga förbindelse med naturens eviga skapelseprocess. Det levande väsendet skapar själv sitt öde. Det ett väsen sår ska det själv skörda. (Karmalagen). Då det levande väsendet är odödligt blir alla upplevelser såväl de obehagliga som de behagliga obetingat till nytta och glädje för det levande väsendet. En hundra procents rättfärdighet och en kulminerande logik visar sig ligga till grund for de levande väsendenas placering på utvecklingsstegen.
- Se st 750.
