Livets Bok IV - Det eviga livet - 13 Kapitlet: Det levande väsendet
Stycke 1063-1072 Svar:
- Det har en analys för sitt timliga framträdande och en för sitt eviga framträdande.
- Det betingas av rörelse och rörelsens resultat, de skapade tingen, vilka endast kan existera såsom underkastade början och slut. Vi står här inför det levande väsendets timliga sida, som är identisk med den direkta upplevelsen av livet.
- Den direkta upplevelsen av livet visar sig vara ett resultat av logisk skapelse, som återigen är det samma som viljeförd rörelse, och därmed avslöjar den indirekt för våra sinnen ett bakom skapelsen existerande viljeförande något som upplever livet.
- De utgör en evigt oskiljbar enhet. Tillsammans utgör de det levande väsendet.
- Det krävs att det levande väsendet i kraft av sin skaparförmåga (X2) kan uppleva sig själv inuti dessa av det självt frambragta skapade företelserna (organismen och rörelserna).
- Det levande väsendets liv är en evigt oskiljbar kombination av evigheten och nuet. Evigheten är den oföränderliga delen eller jaget. Nuet är den skapade eller föränderliga delan.
- De uppstår som, i förhållande till nuet, tänkta motsättningar. Allt utanför nuet kan endast vara tänkta företeelser.
- Tiden existerar som förtid, nutid och framtid. All upplevese försiggår emellertid i nuet, där förtid och framtid är identiska med tänkta företeelser. Det levande väsendets upplevelse av livet är således identiskt med tiden. Tiden och livet är detsamma.
- Förutsättningen är något som inte förändrar sig, och som därmed kan uppleva förändringen eller tiden, nämligen evigheten eller jaget.
- Då evigheten är utan början och utan slut kan inte någon begränsning markeras, och utan begränsning ingen skapelse eller upplevelse.
- Det levande väsendet utgör i sig själv både tiden och evigheten, vilka tillsammans utgör en oskiljbar enhet. Någonting annat existerar överhuvudtaget inte.
- Det kan medförasen sammanblandeing av det timliga och det eviga, vilket i sin tur ger en felaktig uppfattning av vad som är verklighet och vad som är illusion. Individen som missförstår de kosmiska analyserna kan komma att använda dem till att dölja sin bristande moral och därmed undandra sig ansvaret för sina handlingar. På grund av bristande ödmjukhet kan han komma att bedöma livets och naturens skönhet och prakt som intetsägande illusioner.
