Livets Bok IV - Det eviga livet - 13 Kapitlet: Det levande väsendet
Stycke 1103 - 1112 Svar:
- En aning karakteriseras som en tanke i nebulosatillstånd, en tanke i dess första tillblivelse eller utformning.
- Avbrotten beror på att vår förnimmelseförmåga varit koncentrerad på andra ting.
- Begreppet döden ar en tanke på nebulosastadiet utan några realistiska detaljer.
- Att de är på nedåtgående betyder att de befinner sig i avtagande som vaket dagsmedvetande. Därmed tilltar de som nattmedvetande, vilket vill säga att de allt mer övergår till automatfunktion.
- Allt som förekommer omkring väsendet i den yttre världen.
- Salighetväsendet upplever endast redan tidigare upplevda detaljer, alltså återupplevelser. Det är i denna zon helt avskuret från möjligheten att tillägna sig något absolut nytt vetande.
- Erinringsförmågan är i verkligheten en slags mental förgyllningsförmåga. Den avlägsnar det oädla eller osanna och bevarar det sanna i minnena. Dessas identitet som kopior av originalupplevelserna kan därför i det mogna tillståndet endast framträda i de mest strålande och ädla mentala materier.
- Jordmänniskan är i färd med att insamla upplevelser, medan salighetsväsendet är ett väsen som i motsvarande grad är i färd med att njuta de insamlade upplevelserna i form av mogna minnen eller guldkopior.
- Om det uppdykande minnet framkallar en översvallande fröjd eller glädje i medvetandet, en glädje som helt inhöljer medvetandet i ett så strålande ljus, att väsendet inte vill ryckas bort från detta minne, utan gång på gång söker sig tillbaka till det för att försjunka i minnenas njutning, då är det en äkta salighetsupplevelse.
- Den härstammar från salighetsriket.
- Här förekommer också upplevelsen av förtid, nutid och framtid - dock är denna tid alltid förtid.
