Livets Bok IV - Det eviga livet - 13 Kapitlet: Det levande väsendet
Stycke 1113 - 1122 Svar:
- Salighetsriket finns som ett viloplan, i motsättning till den materiella tillvarons arbetsplan.
- En total stillhet eller energilöshet skulle medföra ett totalt upphörande av den eviga orsak-och-verkan-kedjan, och därmed också av livsupplevelsen. Vilan är något som skall upplevas, och måste därför utgöra rörelse.
- Den stora, effektiva, absoluta vilan består i den passivitet i förhållande till livet som varje väsen i sälighetsriket är identiskt med.
- Det krävs att han är en aktiv skapare, en aktiv deltagare i de företeelser som reagerar på sinnena som upplevelser.
- Njutningen i den yttre världen föder alltid trötthet, vilket inte sker i salighetsriket.
- Tröttheten hos jordmänniskan är bara en helt mikroskopisk företeelse i jämförelse med de grova företeelser som väsendets dagliga liv här visar upp. För väsendet i den gudomliga världen är en naturlig trötthet den absolut enda företeelse som ännu finns kvar som en svag återglans av obehag. Den ger här individen en föreställning om en tillvaroform som är befriad även från detta lilla obehag som tröttheten skapar, alltså befriad från trötthetens orsak: arbete eller nyskapande.
- Ingen detalj från väsendets inre värld kan bli tillgänglig för någon annan annat än genom skapandet av en kopia i den yttre världens materia.
- Varje upplevelse är detsamma som skapandet av en erinring.
- Den inre världen eller medvetandet är en levande kopia av den yttre, vilken i sin tur är detsamma som Guds medvetande. Guds medvetande är således överförd till väsendet genom sinnenas reaktion inför samma medvetande.
