Livets Bok IV - Det eviga livet - 13 Kapitlet: Det levande väsendet
Stycke 1150 - 1162 Svar:
- Konst är förmågan att inkarnera högintellektualitet i materien.
- Högintellektualitet är en kombination av mental materia eller energi, i vilken bl a intelligensen och känslan befinner sig i jämvikt eller balans. Denna jämvikt kan endast leda till fullkomlig skapelse eller manifestation.
- Det känsloledda väsendet kan inte på grund av sin bristande intelligens förutse de olyckliga konsekvenser eller obehagligheter som följer på dess begärs tillfredställelse. Dess manifestationer måste i motsvarande grad bli ologiska vilket åter igen är det samma som kärlekslöshet.
- Ett väsen med för mycket intelligens i förhållande till känslan kan till en viss grad förutse eventuella hinder för sina begärs tillfredställelse och därigenom undanröja dessa genom t. ex. osanningar och andra kärlekslösa manifestationer gentemot sina omgivningar, vilket oundvikligen får obehagliga konsekvenser för väsendets framtida öde.
- Den uppstår genom individens bedömning av medväsendenas och naturens påverkan på dess organism.
- Förhållandet mellan känslan och intelligensen i väsendets mentalitet.
- Det krävs att väsendet kan ge ett korrekt uttryck åt den absoluta verkligheten eller sanningen, baserat på ett harmoniskt förhållande mellan dess sinnesenergier, känslan och intelligensen.
- Därför att hon ännu inte är en fullkomlig människa dvs en männiäka i Guds avbild. Den jordiska människan är ännu ett väsen som endast kan uppfatta verkligheten illusoriskt.
- Den förbjudna frukten var avvikelsen från Skaparens bud "Du skall icke dräpa", dvs utläsandet av den dräpande principen, vilket skapar lidandeserfarenheter vilka åter är det samma som kunskap.
- Det skedde i kraft av en från den tidigare spiralen medfödd automatfunktion, en instinkt eller ett C-vetande.
- Ätandet av medvarelsernas kött och blod.
- Växt-, djur- och jordmänniskostadiet.
- Att framlägga skapelseprocessens och livsmysteriets huvudpunkter eller huvudanalyser i symboler eller liknelser som kunde fattas av det ointellektuella väsendet.
- Sanningen eller verkligheten får inte vara en vetenskaplig detaljerad utredning, utan den måste förenklas eller avbländas så mycket att den kan uppfattas på den mentala nivå som väsendet representerar.
