Livets Bok IV - Det eviga livet - 13 Kapitlet: Det levande väsendet
Stycke 1178 - 1193 Svar:
- Ormens ord visar sig - sett ljuset av kosmiskt medvetande - vara absolut sanning.
- De var mätta av allkärleken eller nästakärleken.
- När Adam och Eva hade hunger eller begär efter den dräpande principen, så blir det därmed till ett faktum att de var mätta av den dräpande principens motsats, kärleken.
- Om reinkarnationen verkligen existerade i den drastiska form som den har i den fysiska världen skulle det inte ha funnits någon anledning för gudomen att kungöra för Adam och Eva att de skulle dö om de åt av den förbjudna frukten.
- Gudomens "förbannelse" som av eftervärlden betecknats som en straffdom var en förutsägelse om orsak och verkan. Fiendskapen mellan ormens och kvinnans säd är oundviklig då Adam och Eva på ett senare stadium upplevt verkningarna av ätandet av kunskapens träd. Guds ord till Eva "Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn" samt "men till din man skall din åtrå vara och han skall råda över dig", visar att Eva eller kvinnan var ett helt annat väsen än det vi lärt känna genom historien, nämligen ett väsen som inte kände till dessa vedermödor.
- Evas skapelse utgör en omskapelse av Adam, dvs växtväsendets omskapande till djur.
- Avsikten är att markera skillnaden mellan Adams resp Evas skapelse.
- Den allmänt intellektuelle ser inte något annat än den kalla, nyktra bokstavsformen, medan den vise som genom egna självupplevelser sedan länge varit förtrogen med själva livets verklighet ser sanningen i sagan.
- "Var och en som är av sanning, han hör min röst." Med andra ord, den som själv är sanning kan se sanningen var den än visar sig utanför honom själv.
- Väsendena i Edens lustgård var tvåpoliga.
- Det var inte gott därför att Adams dagsmedvetande var degenererat, och det var därför nödvändigt att det skapades förutsättningar för en förnyelse av medvetandet, en förnyelse av människan i "Guds avbild".
- Bibelns omtalade "djupa sömn" som Gud lät Adam falla i är det avsnitt i spiralen där det levande väsendets medvetande är som spädast eller allra minst utvecklat, dvs växtstadiet.
- Självbefruktning är i sin högsta princip detsamma som att vara oavhängig av medväsendena.
- Det framträder i mycket degenererad form.
- Minnena har kulminerat i dess upplevelse i form av guldkopior och därvid också gått över i undermedvetandet och där omdanats till den allt behärskande dragningen mot kontrasten till dess nu till övermått och leda upplevda ljustillstånd.
- Eva blev till genom en spaltning av Adam vilket resulterade i ett specialväsen för den maskulina resp feminina principen.
- Adam, det maskulina väsendet, bevarade något av överlägsenheten eller sin självständiga attityd och förhållande till den yttre världen.
