Livets Bok IV - Det eviga livet - 13 Kapitlet: Det levande väsendet
Stycke 1451 - 1465 Svar:
- Många kan reagera på tanken att "han- och honkönsprincipen" inte skulle vara en tillfredsställande grund för högsta lycka. Men i den gudomliga planen har denna princip en kosmisk mission. Den för fram mot den kosmiska döden ("kärlekslösheten"), och ger väsendena det mått av lidande som krävs för en vidare utveckling mot "nästakärlek" och livets kulmination.
- Förr var det sexuella begäret svagt, människans föreställings förmåga var svag, och därmed även tanken på andra partners, och ett äktenskap varade ofta livet ut. Nu märks en utveckling mot allt starkare begär efter sexuell njutning, skilt från behovet av fortplantning.
- Äktenskap och sexualism domineras i dag i stor utsträckning av förvirring, och man följer inte den gängse moraluppfattningen eller kyrkans äktenskapsnormer. Äktenskapet är nu ofta en erotisk resväg, där man gifter och skiljer sig flera gånger. Vi ser ett tilltagande antal utomäktenskapliga förbindelser, utomäktenkapliga barn, aborter. Om äktenskap ändå varar, beror det många gånger på skäl som omtanke om barn, pliktkänsla, ekonomi eller rädsla för omgivningens omdöme.
- Film och skådespel ger gärna en idealiserad bild av det lyckliga äktenskapet. Denna bild motsvarar dock inte verkligheten, utan består av fantasiföreställningar, där parterna gifter sig och lever i total lycka resten av livet.
- Dessa fantasiföreställningar har i regel skapats då upphovsmannen själv haft en period av lycka, kanske vid en tids förbindelse med en för honom särskilt tillfredsställande sexuell partner. I en sådan rosenröd situation har månget konst- och diktarverk tillkommit.
- Nej, de unga människorna förväntar sig lätt att "smekmånadstidens" förälskelse skall bli bestående. Nutidsmänniskans sexuella struktur och behov är emellertid sådan att en spaltning i "smekmånadstid" och "icke- smekmånadstid" ej går att undvika.
- Om väsendena fick intellektuell förståelse för det oundvikliga i utvecklingen "smekmånadstid" till "ickesmekmånadstid", och insikt om sexualismens kosmiska uppgift så vore mycket vunnet. Det blir t.o.m en absolut nödvändighet.
- Staten har ännu ej utvecklat ansvar och pliktkänsla för människoartens fortbestånd. Hittillsvarande åtgärder, ex. viss skattelindring, event. socialhjälp, är att betrakta som ett sniket sätt att sörja för släktets fortbestånd. Stora pengar läggs ju ut på mycket av mindre betydelse. Men staten år ännu en mycket ung "individ", och kommer så småningom att mogna till att bättre vårda sig om släktets fortbestånd.
