symbol_13s.jpg

Den eviga världsplanen
– Symbol 13

 

 

 

Guds eviga skaparmetod och teknik
Här får vi en fördjupad och mer detaljerad förklaring av symbol 11. Vi ser åter det eviga kretsloppet. Vidare ser vi livsupplevelsens grundförutsättning, den evigt skiftande växlingen mellan ljus och mörker. Vi ser var i kretsloppet de olika kontrasterna kulminerar respektive är latenta. (Den yttersta ringen runt de olika rikena markerade med var sin färg och energiblandning).

Den eviga världsplanen med alla dess kontraster är Guds eviga skaparmetod. Den garanterar såväl Gud som de eviga Gudasönerna livets eviga upplevelse.

symbol 13b
Den vita triangeln i mitten, symboliserar också här det eviga namnlösa “något som är”, X1.

Det violetta fältet i mitten symboliserar Guds eviga skaparförmåga, X2.

Strålkorset i det här fältet skall visa den gudomliga världsplanens absoluta fullkomlighet.

De sex svarta figurerna visar de sex tillvaroplanens olika energiblandningar, som upprepar sig genom spiralkretsloppen.

Varje energi genomgår ett kretslopp. Varje kretslopp har två tillväxts- och degenerationsfaser, två faser fram mot kulmination och två faser mot latens. Grundenergiernas olika styrka och blandningsförhållande markeras med olika storlekar i var och en av de svarta figurerna. Hela figuren symboliserar tillvaroplanets helhetskropp.

Ser vi nu på djurriket med den orangefärgade tyngdenergin i kulmination, så består detta rikes helhetskropp också av intelligens (grönt) i första stadiet för tilltagande, känsla (gult) i andra stadiet för tilltagande, instinkt (rött) i första stadiet för avtagande, minne (indigo) i andra stadiet för avtagande medan intuitionskroppen (blått) är latent. De punkterade linjerna visar hur dessa grundenergier förändras från rike till rike. De skiftande förhållandena mellan grundenergierna, ligger till grund för de olika tillvaroplanens olika upplevelse- och skaparförmågor. Varje tillvaroplan har fått sin beteckning från den energi som kulminerar.

Den röda färgen symboliserar växtriket, där instinktenergin kulminerar. Instinktförmågan styr automatiskt växtens yttre livsfunktioner. Att instinkten fungerar så genialiskt, beror på att växten i tidigare spiralkretslopp haft kosmiskt medvetande som efterhand har blivit till omedvetna automatfunktioner. Instinktväsendet lever i ett inre, andligt lyckorus. En blomma är således ett yttre tecken på detta inre salighetstillstånd. Genom naturens påverkan vaknar växtens medvetande i den yttre materiella världen. När den upplever realistiskt i den yttre fysiska världen har den förvandlats till djur och blivit dagsmedveten i ett nytt rike.

Den orange färgen symboliserar djurriket.  Individualitetskänslan börjar långsamt att förstärkas. Organismerna upplevs här mer och mer som åtskilda från den övriga världen. Det sker en betydande utvidgning av den fria viljan i förhållande till växtens rotbundna liv. Organismerna framträder här som specialiserade han- och honkönsorganismer. Med den följer parningskampen, kampen för att skydda avkomma, kampen om föda. Djurriket är mörkrets och därmed lidandets kulminationszon.

Lidandet, utvecklar känslan (den gula färgen), som utgör nästa tillvaroplan. Lidandet gör att den humana förmågan växer. Genom att vi alltid skördar vad vi sår kommer vi alla med tiden att bli riktiga människor.

Med de humana och intellektuella anlagens utveckling har vi alltså letts vi in i nästa rike, det riktiga människoriket. Där har intuitionsenergin vaknat till liv. Det är den som ger oss kosmiskt medvetande. Den gör oss ett med Guds medvetande. Den gula färgen symboliserar människoriket där känsloenergin (gult) kulminerar. Lidandeerfarenheterna och intellektualiseringsprocessen som skett under utvecklingspassagen genom djurriket har nu fört oss hit. Här lever alla i kontakt med allkärleken. Detta rike är framtidsmålet för den jordiska mänskligheten. Det var detta rikes realisering här på jorden som Kristus lovade skulle komma. Det är alltså detta fullt färdiga människorike som mänskligheten nu i allt hastigare tempo är på väg mot. I detta rike har mänskligheten förenats och blivit till ett folk och ett rike. Tandagnisslandets tid är här definitivt förbi. Här gifter sig man och kvinna inte längre. Här föds man inte längre av kvinna. Den fullkomliga människan är nämligen varken man eller kvinna. Hon fortplantar sig nu inte längre på djurets vis. Här börjar en ny metod att göra sig gällande med hänsyn till inkarnation i fysisk materia, nämligen materialisation och dematerialisation. Här är det utlovade “himmelriket”.

Den gröna färgen symboliserar visdomsriket. Här kulminerar intelligensenergin. Tredje testamentet ger oss tämligen knapphändiga informationer om de allra högsta andliga världarna. Dessa ämnen hör ännu i hög grad framtiden till. Lite antyds dock. Från visdomsriket kan mottagliga individer, uppfinnare, ingenjörer, musiker och författare få inspiration till gagn för sina olika kreativa verksamheter.

Allt vad vi ser i naturen, alla de geniala skapelseprocesserna och organismerna har sin upprinnelse i de högsta andliga världarna. Här finns modeller och tankeritningar till alla levande varelsers fysiska organismer och tekniska fullkomligheter. I de andliga rikena skapas allt enbart i tankemateria. Dessa tankebilder eller idéer kan överföras till mottagliga individer på det fysiska planet.

Bakom allt skapat finns således andliga orsaker. Från dessa fullkomliga världar övervakas och styrs allt i den fysiska världen i enlighet med kärlekens högsta lagar. Via bönen kan vi få direktkontakt med dessa världars osynliga, men alltid lika tjänande andar.

Den blå färgen för intuitionen symboliserar den gudomliga världen, livets högsta medvetenhetssfär från vilken alla idéer till skapelse och manifestation kommer, för att sedan bearbetas i visdomsriket.

Indigofärgen symboliserar mineral- eller salighetsriket. Här kulminerar förmågan att minnas. Detta rike utgör spiralkretsloppets sista rike. Här vandrar den evige Gudasonen uteslutande i sin helt privata, inre minnesvärld. Alla minnen har nu förvandlats eller förgyllts, så att de upplevs som guldkopior, oberoende av hur smärtsamma de varit i själva upplevelseögonblicket. Därför kallas denna upplevelseform för “salighetsriket”. Här minns vi våra många liv långt tillbaka i en försvunnen fysisk förtid. Vi minns våra liv som växter och djur, ja vi får här summerat ett helt kosmiskt spiralkretslopps utvecklingshistoria. Men då vi nyligen lämnat kärlekens högsta zoner och blivit mätta på denna upplevelseform längtar vi nu tillbaka till livet i den fysiska världen.

Det första mötet med denna värld sker alltså i vårt inre. Därefter fortsätter utvecklingen vidare in i den fysiska världen. Att mineralriket för oss icke invigda ter sig så dött beror på att vi inte kan förnimma andligt. Då salighetsindividerna lever i lycklig och överdådigt rik ensamhet behöver de inte ett kommunikationsredskap i fysisk materia. De lever, som sagt, helt ensamma. Det vi ser här i världen som mineralmateria är en slags överskottsmateria från salighetsriket. Genom frostblommorna på fönstren anar vi inte desto mindre en organiserad kraft även här. Detta eviga skiftande liv i mörker och ljus, mellan inveckling i materien och utveckling ut ur materien och in i de andliga världarna, symboliseras med den svartvita cirkeln ytterst på symbolen. Lidandet som realistisk upplevelse är dock begränsad till endast djurriket. I de övriga fem rikena är allt välbehag och ljus. Meningen med det eviga kretsloppets ständiga växlande ljus och mörker är att förnya Gudasönernas kosmiska medvetande. Därmed bevaras Guds fullkomliga medvetande evigt på topp. Det strålar därför i evig ungdom och skönhet sin livgivande allkärlekssol, allmakt och allvisdom genom världsalltets myriader av livsformer.
 

 

© Martinus kosmiska symboler är skyddade enligt lagen om upphovsrätt. Copyright innehas av Martinus Åndsvidenskabelige Institut i København.